En eftermiddag i Axtorp

Äntligen klaffade våra fullspäckade dagar och vi tog oss ut till Lisen, Daniel och Axel i Axtorp. De är, precis  som oss, helt frälsta i sitt hus och livet på landet, så det finns oändligt mycket att prata om. Kaffe, gofika och jordgubbar i solväggen, kan inte bli mycket bättre liksom! 
 
 
 
 
 
 
 
 

Personlig del av affärsplanen

Nu har jag suttit i tre timmar och skrivit på affärsplanen. Låt oss säga att det går segt och att det är mycket formuleringar och vackra ord som skall stämma överallt. Det är otroligt svårt att inte väva in allt i ett. Det känns liksom som att jag skriver samma saker om och om igen. När jag kom till punkten "Jag som företagare" så står det att vi skall berätta om vår kompetens och tidigare erfarenhet. Kommer ju såklart in på mamma som lärt mig i stort sett allt om livet.
 
Så. Här får ni ett utdrag direkt från hjärtat! Och ja, det är den korta och fina versionen.
 
 

"När jag var 12 år gammal fick min mamma en stroke. En allvarlig blödning i hjärnan och det var kritiskt länge. Jag fick se min mamma ligga nedsövd i två veckor och kämpa för livet. Men jag har också sett henne överleva och dag för dag sett hur hjärnan åter börjat arbeta. Idag är hon sjukpensionerad med både psykiska och fysiska hinder. Hon fick efter sin stroke stora personlighetsförändringar och en följd blev också afasi. Hon har därför svårt att kommunicera med nya människor bland annat. Jag vet hur det är att leva med en funktionshindrad familjemedlem och jag vet hur det är att ha en personlig assistent i ens egna hem. Jag vet hur det tär på familjelivet, även om man ovillkorligt älskar personen ifråga.

Det finns så mycket positivt i min mammas sjukdomsresa också. Jag har fått se en person som är totalt nedbruden psykiskt och fysiskt kämpa uppåt. Jag har fått följa en människa som förlorat sitt arbetsliv och mycket av sitt sociala liv, sett hennes nära och kära svika men trots det ser hon framåt, sett en kvinna som efter sin stroke inte kunnat äta själv, men som med ren anamma tränat upp sig och nu går själv och sköter om sig själv inom de flesta områdena dagligen. Jag har fått lära känna en människa som är glad nästan dygnet runt alla dagar i veckan, som trots sin afasi pratar non-stop-dygnet runt, som älskar sin familj mer än allt på jorden och som trots allt känner en fantastisk tacksamhet och ser livet från den ljusa sidan. Den erfarenheten jag fått igenom den här resan är oslagbar!"

 

Min absoluta favoritbild på mig och mamma.

 

 

Eftermiddagsfika

Efter dagens arbetspass drog jag och Jesper iväg till min kollega som är hemma och är mammaledig med lilla Jens! Så himla go unge, sjukt vad de växer och utvecklas snabbt! Mysigt att träffa hela familjen igen! Och kaffe och cheescake är aaaalltid gott! 
 
Passde på att mysa med Nunnus också! Han var den första stora kaninen jag  träffat, var helt övertygad om att han var mycket större än Frippe! Men nu när jag vant mig vid att se stora kaniner, så är de nog lika stora! Den här grabben är en Tysk jättesscheck, himla fina med världens gosigaste öron!
 
 
 
 
Första gången jag träffade Jätten!